I det glest befolkade förindustriella Sverige var transporter av både varor och människor många gånger ett stort problem. Därför präglades det gamla bondesamhället av självhushållning och det gällde även den lilla gruppen av ståndspersoner och för människorna i städerna. Sverige är och var ett och är ett stort land till ytan med varierande natur som kom att variation inom självhushållningens utformning. Man anpassade sig till vad naturen kunde ge och hur miljön såg ut där man bodde. Transporter av varor för handel var en långsam och många gånger en problematisk process genom vårt land. Landsvägsnätet var dåligt utbyggt och under våren och hösten var de oftast leriga och svårframkomliga. Det var under högsommaren som landsvägarna utnyttjades och då främst till närliggande platser. Man transporterades med häst som var bekvämare men inte så mycket snabbare än till fots. Då var vintern med snötäckt mark och frusna sjöar och vattendrag ett enklare sätt att ta sig fram och det var även snabbare. I norra Sverige var det en förutsättning för att kunna idka handel med kustorterna och södra delen av landet. På sommaren utnyttjade befolkningen de många vattenvägar och kuststräckor med båt för att transportera sig själva och varor. Svenskarna har sedan forntiden varit ypperliga båtbyggare både med åror och segel.
Foto från sjösättning av båt i Stockholms skärgård mitten av 1900-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar